Idag är jag bitter

Det känns som att alla andra som går och väntar nu får sina bebisar eller i alla fall har tecken på att den snart ska komma. Jag känner ingenting.

Man ska ju inte jämföra med andra men det blir lätt så ändå just nu. I föräldragruppen är vi tio par som skulle få barn i april. Nu har sex par fått sina bebisar och ingen har gått över så långt som vi har gjort. De flesta har dessutom fått tidigare än sitt beräknade datum. Imorse startade värkarna hos en till av tjejerna så det blir nog en bebis till under dagen idag.

Idag har vi varit hos barnmorskan och enligt henne kan vi bara vänta. Jag frågade om hon kunde känna hur moget det är och om det verkar vara på G, kanske till och med göra hinnsvepning, men hon sa bara att de inte gör det eftersom det är risk för infektioner och blödningar då. Konstigt tycker jag eftersom Marie fick göra hinnsvepning igår hos sin barnmorska - och hon har inte ens kommit till sitt beräknade datum. Varför gör inte alla samma?

Jag är så uttråkad. Det finns inte så mycket att göra hemma på dagarna. Jag äter frukost, broderar eller läser tidningen, äter lunch, går en promenad om det inte ösregnar som idag, lagar middag, väntar på att William ska komma hem, äter middag. Alltså jag äter mest. Jag vill inte bli tjockare nu. Magen växer inget mer känns det som, det är bara resten av kroppen. Ju längre bebisen är kvar i magen desto större bebis att klämma ut. Tänk om den väger närmare 5 kilo?

Det känns också som att jag går och slösar på föräldradagar och föräldrapenningen. De skulle jag ju ha när bebisen kommit ut. Nu tvingas jag använda en massa dagar utan någon bebis och det betyder att vi inte kan vara hemma lika länge.

Det enda positiva idag är att bebisen verkar må bra. Rör sig mycket och hjärtljuden var 150 slag per minut.