Våra rabarber

Rabarberna i vårt land är populära i området. Igår när vi tittade ut såg det ut såhär;

Vi har sett förut att det är de två småtjejerna som bor snett under oss som varit där och pillat. När jag såg det första gången tänkte jag att föräldrarna nog kommer säga till dem. Då fick jag se på deras uteplats att de fått en tallrik med socker att doppa rabarberna i (!). Andra gången jag såg dem gick jag ner till dem och sa till dem att de inte fick ta mina rabarber, att det var jag som planterat dem och att jag inte skulle få några om de åt upp dem. Då sa de ok och sprang sedan till sin mamma och berättade. Antar jag eftersom de sprang hem och skrek "Mamma!".

Igår knackade jag på hemma hos dem och frågade mamman om det var hennes flickor som hade dragit upp rabarberna, hon sa att det mycket väl kunde vara dem. Hallå!! Det stod ju en hink med rabarber på er uteplats, klart att det är dem. Det sista sa jag inte till henne men ändå! Jag bad henne säga till dem att de inte får dra upp andras grejer och det skulle hon säga till dem sa hon. Inte ett förlåt eller ursäkta eller nångting. Så himla tråkigt. Kanske därför inte någon annan odlar här på gården....

Raberberna är som tur är inte det viktiga men tänk om de börjar dra upp vår potatis eller våra morötter?! =(

Om Alice skulle göra såhär i framtiden kommer hon få gå med svansen mellan benen och berätta vad hon gjort och be om ursäkt.