Lille lillebror

Den 17 mars, klockan 14.36, föddes lillebror! 1525 gram och 41 cm i vecka 35+4. 

Efter förmiddagens ultraljud såg läkaren att både flödet och mängden vatten var försämrat så de såg ingen anledning till att vänta längre. Jag blev väldigt glad av att ett beslut äntligen togs och ringde William. Vi fick ett rum på förlossningen där jag blev igångsatt, de ville se om bebisen orkade en vaginal förlossning. Jag fick massa värkar direkt och de såg ganska snart att bebisen tyckte det var jobbigt. Hjärtljuden gick ner i varje värk. Jag var ganska stressad och ville att de skulle bestämma om snitt så länge han verkade må bra. Tre läkare på rad kom in och berättade att vi snittar men att det inte är bråttom. Barnmorskan gav mig värkhämmande och började förbereda mig och William med nya kläder, infarter i min arm och allt möjligt. Plötsligt var det lite bråttom, alla i operationssalen väntade på oss. 

Jag låg bara och skakade och alla i salen förberedde något på mig. Fick spinalbedövning som tog direkt och så började de. Efter bara en liten stund hörde vi små skrikljud och jag kände mig lite lättare. De visade upp honom - en liten liten pojke och han och William gick ut i rummet bredvid för undersökningar. Allt såg jättefint ut, han spottade själv ut allt fostervatten och han blev vägd. 

William kom ut med honom och han fick ligga en lite stund hos mig innan de gick upp på Neoantalavdelningen. I mig hittade de cystan som togs bort innan jag blev ihopsydd och rullad till uppvaket. Skakade som ett löv men lugnade mig lite när William kom och berättade hur bra han mådde. Vi ringde runt till alla, bäst var att ringa hem till Storasyster, och berättade den stora nyheten och sedan fick jag komma upp till Neoantalen och hålla honom. Väldigt märklig men lättande känsla. 💙

Han mår efter alla omständigheter bra och har klarat sig utan någon andninghjälp eller liknande. Han hade lågt blodsocker när han kom ut vilket är väldigt vanligt på för tidigt födda och framför allt småttingar. Han får också hjälp med att äta genom en sond eftersom han inte orkar suga på tutten ännu. Idag har han fått ligga vid bröstet en stund och han smaskade och öppnade munnen i alla fall :) 

Vi har blivit flyttade från Östra till Mölndals Neoantal eftersom han är "för stabil" för att vara kvar. Jag pumpar och vilar då jag inte känner mig speciellt stark efter snittet. Det gör ont och jag har huvudvärk och matthets-känsla. Inte konstigt då det bara är ett dygn sedan min mage var helt öppen... Jag hoppas på snabb återhämntning. 

Fortsättning följer :)